.

Sitter här och funderar lite på saker som slagit mig de senaste två veckorna. Det är liksom sånt man inte tänker på så ofta men som nu blev lite halv intressant.

Första tanken är den hur jag skulle reagera på om någon i min familj helt plötsligt skulle försvinna, hur skulle jag reagera? Pappa lades idag på operationsbordet för andra gången, och just den tanken på att om han skulle dö snurrade runt i mitt huvud hela dagen. Men även igårkväll så låg jag och funderade på om mamma eller charlie skulle försvinna, hur skulle det vara? Jag kom då fram till att det skulle bli en riktigt stor tomhet inom mig, även om man bråkar med personen så älskar man den ju ändå. Jag skulle inte klara mig utan nån från min familj, och tycker synd om den personen jag vet som nyligen har mist någon. Jag beklagar verkligen, och kan inte säga att jag vet hur det känns men det kan inte vara kul.



Sen andra saken är om jag har tagit på mig för mycket? Jag har skolan och handbollen och nu stallet. Det känndes lite halvjobbigt att stå där på tågstationen mitt i natten och skulle åka hem. Och att inte kunna åka hem när man vill är också jobbigt. Samtidigt så kämpar jag också med att få mina knän att fungera igen, och jag är på god väg men det känns som om att jag aldrig har en tid för mig själv. Jag har knappt tid att umgås med kompisar som jag gärna skulle vilja vara med, läxorna blir också lidande. Denna sak har jag inte funderat klart på men ska kämpa på med detta så länge det går, sen får det bära eller brista.