.

Har precis kollat lite house och fixar lite med datorn. De som såg house avsnittet kan nog hålla med om att den dära polisen är väldigt irriterande. Hur som helst så kommer det ju ett nytt avsnitt nästa tisdag. Och den stora frågan är ju då, kommer house åka in i fängelse och mista sitt jobb som läkare? Eller kommer något annat att inträffa?
Vem vet? Inte jag iaf men man kan ju alltid fundera, om man inte pallar det så får man väl vänta.



Det enda jag går och funderar på dag ut och dag in, det är inte house utan hur känns det att mista en person man håller nära. Jag var nära att göra det under lovet, bara tanken på att göra det känns inte rätt. Nån man har haft nära i hela sitt liv, hur skulle det bli sen om den personen bara försvann?
Jag vet alla mina släktingar som dött, det känns mer som att man inte har träffat dem på länge, att de är i livet. Och jag undrar även varför folk går omkring och förväntar sig att inget speciellt ska hända dem. Plöttsligt händer det att man blir rånad, någon dör, någon blir misshandlad och det är ju ingen som förväntar sig det. Alla har ju förväntningar om att bli gamla och se både barn och barn barn växa upp. Och det finns nog inget barn som inte har fått frågan "vad ska du bli när du blir stor?". Men hur fan vet den som frågar att barnet ska bli vuxen?
 Det är liksom inte en självklarhet, men många tror det.
Därför har jag känslan av osäkerhet, jag är aldrig säker på att min familj lever imorron, eller om en kvart. För några veckor så var jag en sån som tänkte det där händer aldrig mig, men nu så lever jag med det faktum att ingenting är säkert. En av mina familjemedlemmar drabbades av något hemskt, och hade vi inte gjort något hade personen varit död.



"Man skall leva som om idag vore ens sista dag"
Något som kanske inte är så dumt, det är väl det man borde göra. Göra det man verkligen vill göra, för vem vet om man har chansen att göra det sen.